bitterfittas

Skrutt fick börja med att göra hörseltestet, gick prima! Så fort hon var klar så undrade hon "Vad ska vi göra nu?" så fick hon rita lite, trä några kulor på en tråd, väga och mäta sig. Hon fick ju även göra ett syn test och det tyckte hon var jätte kul för då fick hon ju ha en lapp för ögat precist som en pirat! Och mellan varje moment så frågade hon "Vad ska vi göra nu då?" Hon tyckte det var jätte kul och spännande :) Hon fick även titta på bilder och säga vad det var på bilden eller vad personerna gjorde. Så kom det en bild på en tv, så fick hon frågan vad det var, så svarar hon "En dator!" Ann skrattade lite och sa "Nä inte riktigt, vad finns det mer man kan titta på?" och då svarade hon tv.. Kommer bli en liten datanörd av henne, hon älskar att sitta på Bolibompas sida och spela spel och rita och grejja. Så fick hon väga och mäta sig, så hon är 109,5 lång och väger 20,1. Men jag tror nog att hon kan vara liiite längre för hon stod lite krokigt ;)

I nattens dröm gjorde han slut, så gick jag iväg och rätt som det är så står Thomas där. Mitt gamla ex, som jag var tillsammans med innan skrutts pappa. Vi bara tittade på varandra sa "Hej" log och så skulle vi kramas och vi bara fortsatte att kramas huuur länge som helst. Vi skrattade och log men sa direkt ingenting. Vi bara kramades, som om vi inte setts på länge och saknat varandra. Sen rätt som det är sitter jag i en soffa bredvid Mr, han drar mig till sig och kramar om mig. Ser att han gråtit. Men han fortsätter att krama mig och pussa mig. Fylls av hopp, hopp om att han inte vill göra slut. Frågar honom "Har du gjort slut? Jag tänkte jag har ju betalt räkningarna och så där" han tittar på mig och säger bara "Ja" jag flyger från honom som om han gett mig en stöt och så vaknar jag, och tokgråter som jag alltid gör när jag drömt att han gör slut. Kryper tätt, tätt mot honom för att söka lite tröst..

Nått som jag inte fattar med min dröm (är ju iofs ganska mycket..) med en specifik sak, vad fan spelar det för roll om jag har betalat räkningarna? Konstigt ;)

Jag är oerhört glad över att jag har sån bra kontakt med honom som jag har, riktigt riktigt glad, om inte för skrutts skull också.

Jag kunde tyvärr inte sno någon bild av underverket från hennes blogg och lägga upp här men ni får helt enkelt tro mig när jag säger att det är en söt liten kicka!

Sen så är det ju Kim kvar också, ghuu ibland så är jag så avis!

Satt och pratade med en kompis på msn, han har nyligen börjat plugga upp sina betyg på Komvux. Han försökte nog få mig att också börja..

När klockan började närma sig 17 så tröttnade jag på att vara själv, Fröken letar efter sin mammas bort sprungna hund (Kolla in här! http://www.facebook.com/event.php?eid=182968691723512 ) och var inte tillgänglig. Tant har jag iofs inte ens ringt men sett på FB att hon är magsjuk. Så jag ringde mitt ex och frågade om jag fick bjuda honom och dottern på mat. Det fick jag! :) Så vi hämtade skrutt på dagis, hon har länge tjatat om att vi båda ska hämta henne så hon blev väldigt glad. Sen bestämde skrutt att vi skulle äta burgare "Där dom har sånna där lökringar" Alltså på Burger King, sagt och gjort. Vi åkte till Väsby där närmaste BK ligger, och jag är fortfarande tacksam mot min lilla dotter att det var det hon valde. Det var så sjuuukt gott! Cola, pommes, kött, vitt bröd, ost, bacon.. Guda gott!

Efter det åkte vi och handlade lite på Ica, skrutt hade tidigare fått en juicepress så Johan köpte lite mandariner och liknande åt henne som hon skulle kunna pressa. Vi gick hem hit, jag och Johan drack kaffe och pratade under tiden skrutt pressade sina citrusfrukter. Vi kom in på det där om pluggandet, om Komvux igen. Han tyckte absolut att jag skulle göra det. Om jag ändå inte hade något fast jobb och jag skulle bara tjäna på det i längden. Skönt att få lite pepp talk, behövdes. Så nu ska jag nog kanske ta och kolla upp det. Prata lite med Mr först och se vad han tycker, han kommer iofs absolut inte ha nått emot det. Men det är klart att man vill prata om sånt med den man bor och lever med.

Sen så frågade Johan om han fick ställa en fråga, jag behövde absolut inte svara på frågan om jag inte ville. Jag blev lite fundersam vad det kunde vara han undrade över. Så jag sa att det var ok och att det bara var att fråga på "Hur är det egentligen mellan dig och Mr?" jag blev lite förvånad över hans fråga men samtidigt inte, vi har väl vart ganska ljumna med våra känslor mot varandra när Johan har vart med, mest för att visa lite hänsyn mot Johan. Jag sa som det var att det bara var bra men att jag förstod att han undrade och förklarade att det var mest med hänsyn mot honom som vi kanske var lite.. Ja kalla mot varandra. Men så sa han "Visst, det är väl kanske inte jätte kul att se, men samtidigt så gör jag gärna det för då vet jag att skrutt är i ett kärleksfullt hem" Jag försäkrade honom att han kunde vara lugn på den punkten :)

Han berättade även att en viss Tilde hade vart in och köpt en blockflöjt av honom till sin dotter, och han anade att hon flörtade lite. Roligt! Jag skrev nyss på FB att han nästa gång skulle erbjuda henne nå mer än en blockflöjt! ;)

När jag separerade från Johan så fick jag det som jag lagt i kontant insats plus lite för nya tapeter och lite annat junk. Det var ju tur att jag fick dom, för det skulle sen visa sig att jag inte får någon A-kassa. Vilken tur att man betalat den varje månad i över fem år för att man tänkt att "Någon dag kommer jag nyttja detta" Jo men visst.. Jag FÅR inte ens nyttja skiten.. Tänk om jag hade sparat de där pengarna istället för att att betala de till A-kassan? Iaf så hade jag ju pengarna som jag fick av exet.. Tills för någon dag sedan då de tog slut. De har vart min livlina de sista året, men nu så finns den inte längre..

Känns si så där nu när man inte jobbat på snart två veckor.. Visst jag får ju en bra lön här i januari, men sen då?

Är så sjukt trött på detta, och så här har jag haft det i över fem år. Alltid samma visa, hittar inga jobb som anställer, utan det jag lyckas få är extrajobb.. Kul kul.. Fan vad det suger.

Nej det är väl kanske dags att göra sig lite fin också, eller finare..

Ha ha måste berätta! Idag så var jag och Annelie ute med våra kids för att åka lite pulka. Inez sätter sig i pulkan när vi kommit upp för denna ganska ordentliga backe, och så skickar jag i väg henne. Satan vad det gick! Plus att ungen flög över en snövall, hon var säkert en meter ovanför marken och flög nog iaf två meter! Såg helt tokigt ut! Hon var inte lika glad och ville inte åka nå mer pulka, typsikt..

Ha det!

Min mor har haft ett örngott som jag så länge kan minnas har tyckt så mycket om, det är inte bara mjukt och skönt utan det är fint också! Stoora blå blommor. Så i slutet av sommaren så fick jag ett påslakan av henne! Har kliat i fingrarna på mig, samtidigt som jag inte vågat börja. Vill ju inte att det skiter sig så måste jag slänga det..

Men igår så började jag, och hittills går det bra. Peppar peppar..

Sydde ju förra veckan en klänning med smock överdel. Men denna som jag nu pysslar med blir lite mer "avancerad" lite figursydd och dragkedja och grejjer. Ja vi får se hur det blir. Håll tummarna för mig! :)

Igår när jag hade hämtat skrutt på dagis så frågade hon "Hur lång tid är det kvar till våren?", "Ja du det är några månader kvar", "Är det ännu fler månader kvar till sommaren?", "Ja det är ganska många månader kvar", "Åh meeehhh åååhhh!" Jag förstår precis hur hon känner..

Men å andra sidan är jag faktiskt glad över att det snöar idag, igår var det så satans halt!

Oj ja blev kanske inte så snyggt collage av byxorna men det förtjänar inte mer för att det är så fula i sig.. De är heeemskaa! Har sett dessa jäklar dyka upp på folk, ugly! So fucking ugly! De som är enfärgade är väl ändå lite mer ok men dessa? Hualigen.. Om du mot all förmodan skulle villa köpa ett par fulbyxor så finns dessa på H&M för 149-199 spänn..

Jag har några gånger försökt få tag i K's nummer, på eniro och så vidare men inte hittat.. Jag har messat hans kusin C, men inte fått nå svar. Har letat efter K på facebook men inte hittat honom, men däremot hittat hans kusin C. Har försökt lagt till honom som vän och frågat om K. Inget har man hört.. Så för någon vecka sen, det var när Inez fyllde fyra, så var mamma och pappa här så började vi prata om K. Någon dag efter så gav jag mig fan på att hitta honom på facebook. Skam den som ger sig, för jag hittade honom! :)

Han var tyvärr inte den snabbaste på att svara på det jag skrev i hans logg.. Sen så pratade vi lite på chatten på fejjan. Tror tyvärr inte att han var lika glad över att prata med mig som jag var över att prata med honom. Men så är det alltid, jag har nån sån där romantisk bild av att bara för att man umgicks en massa när man var liten och man kände varann så länge så ska man gilla varandra när man blir stor också, så behöver det ju inte va.. Jag menar han kanske inte känner att han har plats i sitt liv för en gammal kompis. Så kan det ju också vara.. Jag tycker bara det är synd. Jag har garanterat plats för honom. Finns ju liksom en anledning för att i min bokhylla så sitter det ett foto på oss från när vi var små..

Han var en av de bästa, massa tokigheter gjorde vi. Bland annat en gång så hade jag stulit en tändare och några värmeljus av min mamma. Dessa satt vi och tände och släkte, tände och släkte. Skit nojjiga över att nån skulle komma på oss (med att släcka och tända några ljus?) Rätt som det är så tycker vi att vi hör något, så i ren panik ska vi släcka dessa ljus och jag minns att han skulle stampa på ett av ljusen, varpå stearinet flyger upp på hans fot.. Senare på dagen så kommer en släkting till K och frågar mig om jag vet vad det är som har hänt med K's fot? Jag blåljuger och säger att jag har ingen aning. Då berättar den här släktingen att de har tvungna att åka in till vårdcentralen och plåstra om honom. Med andra ord så har K inte heller vågat säga nått. Fick lite dåligt samvete över att han brände sig så illa..

Ni minns att man cyklade så sjukt mycket när man var liten? Det var det enda man gjorde, för mig så fortsatte det även upp i hela högstadiet. Just för att jag bodde så långt utanför närmaste samhälle och de vänner man hade. Minns en gång när jag, K och K's kusin C ( det skymtar fortfarande ett svagt C på min underarm, men ärret börjar blekna..) skulle cykla in till det närmaste samhället, eller till ett annat bad. Så på väg från där vi bodde så fanns det en stor bro över motorvägen. Så vi slet upp för backen för att sen kunna cykla järnet ner på nästa sida, ni vet man cyklade så där snabbt så man hann knappt med att trampa och framdäcket började vobbla lite. Mitt uppe i detta nervkittlande cyklandet så kör K upp på yttersidan på mig och räcker upp en hand. Av någon anledning tror jag att han ska slå mig, vilket är konstigt då han aldrig slagit mig, jag tyckte kanske det var dags.. Iaf så i ren panik försöker jag svänga undan från honom, håller på att välta så jag måste styra upp cykeln genom att styra tillbaka mot honom. Bara det att i full karriär kör jag rakt in i honom! PANG! Vi båda flyger av våra cyklar och tumlar runt på vägen, vi ligger båda kvar på vägen, ömson skrattandes ömson ojandes över att vi slog oss ordentligt. Rätt som det är så kommer C cyklandes förbi oss "Vad fan håller ni på med?!" Och fortsätter cykla.. Nu i efterhand så kan man ju förstå att han fortsatte cykla en bit för om han hade försökt stannat så hade han nog vurpat också.. Det körde förbi bilar men inte en enda stannade, vi levde ju iofs. Kommer aldrig glömma det blåmärket jag hade på min vad, helst sjukt. Såg ut som om någon slagit mig med ett basebollträ på benet..

Så när man konfronterar människor så blir dom lite ställda, lite obekväma och minns inte riktigt vad det är dom har sagt. Men ber sen om ursäkt.. Fint absolut. Men gör rätt från början så slipper det bli så jobbigt för dig!

Nu sitter jag hemma, i mjukisbyxor, osminkad och med rufsigt hår..