Åh fint!

Igår fick jag ett mess av finaste Kim som fick tårarna att välla fram, Mr undrade vad som stod på. Allt jag kunde få fram var "Fiiint!", "Kan du inte prata?" Jag skakade som en tok på huvudet, för jag visste att om jag skulle försöka prata så skulle rösten bara brytas av gråt. "Ska jag läsa istället?" Jag nickar febrilt. Finast Kim kände hur hennes bebis rörde sig. Åhh minns det så tydligt hur det kändes. Som en liten knackning av liv inne från.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback