bitterfittas

Kom att tänka på en sak, ack så deprimerande.. Att få höra "Ja men du har ju typ blivit min bästis" Vad är det för fel på tjejen, kanske du tänker nu. Det är väl jätte härligt att få en sån säker vänbekräftelse, kanske du också tänker. Och ja absolut du har rätt, men om det då är från en människa som du kanske skulle vilja vara lite mer med än just bästis då är det inte så kul.. Men det var inte det jag kom att tänka på, nu kommer jag till det.. Jag skulle inte vilja påstå att vi är "bästisar". Man är inte bästisar om det bara är ena parten som ringer, ena parten som tar initiativ till att hitta på saker, ena parten som gör att ens chans till vänskap ens finns.. Fast det kan ju också vara skillnad på vänskap mellan tjejer och tjejer, killar och killar. Hmm ja så är det ju säkert.. Men jag tycker inte det är så kul ändå..

Jag känner mig lite bitter, jag har stått och smidit planer i duschen, just då verkade dom kanon. Nu är jag inte lika säker..
Min bitterhet beror nog på att jag är hemma, ensam, på en lördag, folk är ute och roar sig och jag har inte ens nån att prata med på msn..
Sen så finns det ju annat som snurrar i huvudet, typ att jag inte fått nå mer tider på jobbet, jag kanske inte har nånstans att bo snart, jag har ett ex som inte verkar förstå hur långt nere i skiten jag kan hamna vilken dag som helst.. Fast samtidigt varför ska han bry sig? Jo jag är mamma till hans barn, och eftersom det är jag som (tydligen) kommer få vara hemma med henne så kanske han borde tänka på henne iaf. Genom att tänka på henne kan han kanske fixa lite pappadagar så att jag kan jobba så jag har pengar till saker som t ex mat till hans dotter..
På måndag ska jag till Arbetsförmedlingen, jag har inte jätte bra erfarenheter av dom, tyvärr. Men nu har jag inget annat val än att ge dom en chans till. Jag måste få pengar från något håll..
Nytt jobb? Ja tack, jag vill ha ett butiksjobb 9-15 fem dagar i veckan, tack! Nä det måste inte vara ett butiksjobb, bara ett jobb, blir prima..