Skit väder

Vilket jäkla ruttet väder det har vart heelaa dagen. Och dottern har väl vart så där lagom rolig att ha att göra med idag. Hon har vart sååå gnällig. Det hela har ju gjort att jag inte heller har vart på så bra humör. Pratade med min mor och även fast hon var så rar så kun inte låta bli att bli irriterad, det gjorde mig sur på mig själv..
Åh senaste veckan har ju vart så underbar! Mr har vart här varenda kväll och hängt med oss. Raraste rara. Igår så höll vi om varandra när vi satt i soffan, det är inget ovanligt men igår så gjorde vi det under tiden skrutt var vaken. Hon verkade inte tycka att det var nå konstigt. Till slut så låg hon med sina fötter i mitt knä medans jag och Mr satt och höll om varandra. Behöver jag säga att jag stormtrivdes? När dessutom skrutt somnade så, så blev jag alldeles varm i hjärtat.
Igår så skulle Mr kolla på fotbollen med sina vänner och så var det snack om utgång, men han hörde inget från sina vänner så det slutade med att han var här, vi tittade på fotbollen och vm i lindy och bugg. Ett gammalt ex´s lillebror var nämligen med och tävlade, var kul att se!
Idag är Mr hos sina päron, tror inte jag kommer träffa honom nått idag, känner av en smula abstinens. Har ju träffats varenda dag i två veckors tid nu. Kanske varit därför jag vart så lättstött.. Vem vet? Hjärnan är ju en märklig märklig fettklump.
I fredags så pratade vi om det där med svartsjuka, Mr erkände att han kunde bli lite sotis. Det är helt ok för min del, lite sånt måste det finnas. Är ju bara ett tecken på att den andre bryr sig. Han hade tidigare berättat att han haft en ganska dålig dag på jobbet för han hade tänkt en massa. Så berättade han att han hade tänkt i banorna om jag skulle göra nått, typ i stil med "Fan ta henne om hon skulle..", "Men så kom jag på hur knepigt du haft det, det senaste halv året. Och då kändes det inte som jag hade nån rätt att tänka nått"  sa han sen. Och jag blev glad över att han liksom har blivit medveten om att jag inte haft det så lätt när det gäller oss. Men jag är glad över att jag inte gjorde nå "dumt", och att jag inte gav upp tanken på honom. Det lönade sig ju tillslut att vara lite envis. Sen ska man väl kanske tillägga att han har ju inte haft det så lätt heller..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback